Den utvecklingsstörde mannen Sam (Sean Penn) är en ensamstående far till en dotter, Lucy (Dakota Fanning). Sam är ett stort fan av The Beatles, och med hjälp av dem och sina udda vänner lyckas han uppfostra Lucy.

När Lucy fyller sju år, hotas deras familjeliv av socialen p.g.a att Lucys kunskap överstiger Sams. I hopp om att få sin dotter tillbaka så anlitar han en självupptagen och skoningslös advokat, Rita Harrison (Michelle Pfeiffer). Tillsammans försöker de bevisa att allt man behöver är kärlek.


Väldigt kortfattat det där, men om jag skulle rekomendera en enda film just nu skulle jag rekomendera denna! Punkt slut!

Den är fantastisk! Underbar! Minnesvärd! Och den får en verkligen att tänka till!

Mer fakta, min egen om ni vill:

Sams fru föder en dotter och sen sticker hon. Kvar står Sam med en 7-årings kapacitet där med en dotter i sina armar. Självklart innebär detta problem- Stora problem. Men Sam får hjälp av hans granne Annie och hans vänner, även de utvecklingsstörda. Lucy börjar bli smartare än sin pappa redan vid 6 år. Men för henne kvittar det om hennes pappa är utvecklingsstörd, hävdar att senap är gul ketchup, alltid äter på pannkakshuset eller ibland beter sig konstigt. För han älskar henne! Han älskar henne över allt annat. Men Lucy vill såklart inte lära sig saker i skolan efterhand eftersom hon då kan mer än sin pappa. Skolan kontaktar socialen och så är de inblandade. På Lucys självaste 7-års dag blir Sam bortförd efter att socialen sett honom gripa tag i en annan unge när den andra ungen hävdat att Lucy sagt att hon är adopterad. Lucy hamnar hos socialen och Sam får bara besöka henne 2 dagar i veckan, 2 timmar varje gång.
    Sam tjatar på Rita, en advokat att hon måste hjälpa honom få tillbaka Lucy, men hon är som alla andra självupptagen och ovillig att hjälpa en utvecklingsstörd man. Tillslut går hon iaf med på att hjälpa honom- Gratis. Tillsammans möter de stora problem. Man får följa dem både i rätten och i arbetet bakom. Men Rita och Sam blir allt bättre vänner och Rita börjar förstå att hennes eget liv är förfärligt med en man som ligger med andra fruar och en son som hatar henne. Då behövs en vän som Sam. Som kanske inte förstår allt, men som ändå är klok och tröstar och uppskattar henne.
    Lucy hamnar hos en fosterfamilj men Sam flyttar in brevid. Lucy smiter såklart över om kvällarna, men efter en stund tillsammans bär Sam troget tillbaka henne till fosterföräldrarna varje kväll. Att Lucy smiter över gillar såklart inte fosterföräldrarna som gör allt för att låsa in henne.

Sen tänker jag inte berätta mer ^^ Men det är en fantastisk film som ni verkligen BORDE se! Den får en att tänka till! Att uppskatta och älska!